Mynt- och skattfynd på Björkö
Skatten innehåller en stor mängd mynt från Kalifatet och ett från det Bysanstinska riket samt flera silversmycken, alltsammans placerat på ett järnfat. Den exakta fyndplatsen är dock okänd och det är inte känt hur och på vilket sätt som skatten var nedgrävd.
Under grävningarna 1990-1995 gjordes två skattfynd, båda under 1991 års grävsäsong. Den första skatten var mycket liten och innehöll endast fem silvermynt. Fyra av mynten är från Kalifatet, präglade under den Abbasidiska dynastin, och det femte myntet är blankt, det vill säga opräglat. Sammansättningen är ganska typisk för skatter daterade till 800-talets första hälft. Då de fem mynten återfanns tätt tillsammans i kanten av ett område som genomgrävts redan på 1800-talet, går det inte heller i detta fall säkert avgöra hur skatten från början var nedgrävd eller om den ursprungligen varit större.
Den stora silverskatten som påträffades 1872 i Svarta jorden av Hjalmar Stolpe. Foto: Christer Åhlin/SHM
Den andra skatten är större. Tätt sammanpressade i resterna efter en ask eller annan slags behållare låg ett tjugotal mynt, ett sigill, sju vikter, ett par bitar bärnsten, två pärlor, delar av två dräktspännen samt några brons- och järnfragment. De flesta mynten i skatten kommer från Kalifatet, men den totala sammansättningen – med merparten mynt präglade under den Samanidiska dynastin – är yngre än den lilla skatten och typisk för mitten av 900-talet.
Förutom skattfynd finns mynt från några av Birkagravarna. Antalet mynt i gravarna och även deras präglingsort varierar. Flera av dem har fungerat som hängen och fått ett hål borrat eller en ögla fastsatt för att kunna hänga i exempelvis en pärluppsättning.
Bland Birkas gravar har ungefär 30 stycken så kallade Hedebymynt påträffats, samtliga under Hjalmar Stolpes utgrävningar av gravfälten under 1800-talet. Det stora antalet ledde till uppfattningen att dessa mynt hade präglats i Birka i slutet av 800-talet. Det visade sig senare att de istället präglats i Hedeby (i nuvarande norra Tyskland). De kallas därför för Hedeby-mynt och de anses vara de äldsta mynten präglade i Norden. Några av mynten har skepp avbildade på sig, andra har hus eller tuppar. Några få har rester av inskriptioner som lyder ”Carolus” och ”Dorestat” vilket antyder att de är gjorda med Karolingiska Dorestadsmynt som förlaga. I Hedeby har man dock valt att göra modifikationer i motiven, till skillnad från de frankiska båtarna som är avbildade med en tom mast har de nordiska båtarna i de flesta fall fått segel. Myntet från grav Bj 526 har dessutom fått vågor under skrovet i form av två böljande linjer.
Hedebymynt från grav Bj 526. Foto: Christer Åhlin/SHM
Källor
Ambrosiani, B. & Erikson, B. G. 1992. Birka vikingastaden, volym 1: Silver och guld i Svarta jorden
Erikson, B. G. 2015. Kungen av Birka. Hjalmar Stolpe – arkeolog och etnograf. Atlantis
Gustin, I. 2004. Coins and Weights from the Excavations 1990-1995. An Introduction and Presentation of the Material. I: Ambrosiani, B. (ed.) Eastern Connections Part Two: Numismatics and Metrology. Birka Studies 6. Stockholm 2004
Rispling, G. 2004. Catalouge and Comments on the Islamic Coins from the Excavations 1990-1995. I: Ambrosiani, B. (ed.) Eastern Connections Part Two: Numismatics and Metrology. Birka Studies 6. Stockholm 2004
Zachrisson, T. 1992. Silver and Gold Hoards from the Black Earth. I: Ambrosiani, B. & Clarke, H. (eds.) Early Investigations and Future Plans. Birka Studies 1. Stockholm 1992
Zachrisson, T. 1998. Gård, gräns, gravfält. Sammanhang kring ädelmetalldepåer och runstenar från vikingatid och tidig medeltid i Uppland och Gästrikland (Katalog). Stockholm Studies in Archaeology 15.